Finansiärer växer inte på träd. Däremot händer det att de livnärt sig på träd och vill att avkastningen från deras ansträngningar ska återinföras i kretsloppet och föra utvecklingen framåt. Så var fallet med industrimannen Werner von Seydlitz (1927-2016).

Den röda tråden genom hans liv stavades företagsamhet. Skog, mjölkproduktion och verkstadsindustri låg honom särskilt varmt om hjärtat. Genom sitt testamente tog han postumt chansen att gynna forskning och utbildning inom dessa svenska basnäringar.

Via Lindqwist Kommunikation fick jag förtroendet att intervjua några som mottagit stiftelsens stöd och beskriva deras forskningprojekt. Det mynnade dels ut i en bok, dels i en hemsida för Stiftelsen Seydlitz MP bolagen. Båda har det smått unika syftet att attrahera fler ansökningar om projektmedel.

Ko och kalv tillsammans

Tänk om kalven fick stanna hos kon! Vad skulle det betyda för kalvens tillväxt, hälsa och fertilitet? Och hur skulle det påverka mjölkavkastningen? De frågorna söker Sigrid Agenäs på SLU svaren på i ett pågående forskningsprojekt, som Stiftelsen Seydlitz MP bolagen finansierar.

I försöket som pågår sedan 2019 på SLU:s försöksgård utanför Uppsala, undersöks möjligheten att hålla mjölkkor och deras kalvar tillsammans. Det man vill se är hur det påverkar djurens hälsa, beteende, foderintag, reproduktion, tillväxt och mjölkavkastning. Och i förlängningen vad det betyder för lantbrukets ekonomi och hållbarhet.

Ansvarig för projektet är Sigrid Agenäs, som började studera på SLU i Uppsala i mitten av 1990-talet i tanke att jobba med hästavel. Men den första årslånga praktiken på ett lantbruk utanför Enköping ledde in henne på andra spår.

”Där fick jag träffa fantastiska bönder med en enorm spännvidd i kompetens. Och så fick jag jobba med mjölkkor, som sprider ett sådant lugn omkring sig. Det avgjorde mitt vägval”, berättar Sigrid.

”Det är något med mjölkkor som är bra för människor.”

Femton år senare handledde Sigrid en doktorand från Burkina Faso, vars folk ägde nötboskap i en kultur där mejerivaror inte var en naturlig del i kosten. Syftet var att identifiera möjligheter och begränsningar för mjölkproduktion i det västafrikanska landet, och på det sättet bidra med mer livsmedel till ett samhälle med undernärd befolkning.

”Där och då fick jag lära mig om mjölkproduktion i länder som inte har tillgång till el och vatten – men där ko och kalv går tillsammans. I det läget var det mest fysiologin som intresserade mig: vad gör det med mjölkbildning, juver, spenar och även kons och kalvens beteende?”

Sedan dess har Sigrid i flera omgångar sökt forskningsmedel för att studera sådana frågor även i Sverige, men utan respons. Först en bit in på 2010-talet, när svenska lantbrukare började visa konkret intresse, fick ämnet prioritet.

”Kanske det att jag fått egna barn också påverkar.”

Tålamod och långsiktighet

”Som professor är det lättare att nätverka och ta kontakt med finansiärer. Jag blev professor 2016 och det råkade sammanfalla med att Stiftelsen Seydlitz MP bolagen bildades. Deras styrelse räckte ut handen till flera fakulteter i Sverige, bland annat den där jag arbetar. Tillsammans med Stiftelsen utformade vi sedan det här projektet. Styrelsen var aktiv och kom med förslag på avgränsningar och fokus för att det skulle passa in i deras statuter.”

”För dem är det jätteviktigt att forskningsresultaten kommer lantbruket till godo, och det är stimulerande för oss att arbeta med det i fokus”, säger Sigrid och lovordar Stiftelsens långsiktiga förhållningssätt.

”Stiftelsen skapade möjligheten att komma igång och det är de som ger långsiktigheten i projektet.”

Medfinansiär är SLU:s största finansiär, det statliga forskningsrådet Formas.

”Till dem måste jag ha mer specifika forskningsfrågor och snabbare kunna leverera svar. Kombinationen är jättebra för Formas och Stiftelsen kompletterar varandra både ifråga om tidsaspekten och i typ av frågeställningar.”

En del av arbetet med sensorer i projektet medfinansieras av Kjell och Märta Beijers stiftelse, via ett projekt om precision i mjölkproduktion.

 

Klartecknet kom 2019

Inledningsvis fanns många frågetecken. Hur skulle lagården anpassas? Hur skulle man få korna att förstå hur de ska röra sig?

”Tack vare Stiftelsens medel kunde jag skicka mina medarbetare till en gård i Skottland där ko och kalv gick tillsammans. I två arbetsdagar fick de följa stallpersonalen där. Med sig hem fick de konkreta, praktiska tips. I och med det hade de en egen insikt och målbild av hur det skulle funka.”

Först gällde det att lära korna vilka slingor de skulle gå, från bete till lagård, för att hitta olika resurser. Tillgången till vatten är en nyckel eftersom kor dricker ca 12 ggr/dygn. Det användes som lockbete.

”Kor är otroligt snabba att lära sig: snart vet de var vattnet är placerat, var de kan få kraftfoder och var det finns en bekväm liggplats.”

”En ko som kanske ger 60 l mjölk vid högsta mjölkmängd kräver jättemycket vatten.”

Datainsamlingen pågår för fullt

De data forskarna samlar in omfattar tiden från födsel till den första egna laktationen – en tidsrymd på ca tre år. I skrivande stund har de första kvigkalvarna som föddes i projektet hunnit bli 1 ½ år, och någon gång efter sommaren får de sin första kalv.

”Ett sånt här projekt är dyrt och tar lång tid. Det kräver en finansiär som har tålamod. Vår forskning svarar inte mot någon som förväntar sig resultat snabbt.”

”Hittills har vi haft tre s k batcher bestående av kor och kalvar med sex veckors spridning i ålder. Nu rekryterar vi kor och kalvar till en fjärde omgång”, berättar Sigrid.

Teamet för bok över mjölkproduktion, tillväxt och foderintag. De kollar hur spenarna blir av att både mjölkas och dias på. De tar blodprover på och ko och kalv och utför regelbundna hälsokontroller för att – om djuren blir sjuka – se hur fort de tillfrisknar. Med hjälp av sensorer, eller positionsmätare, som visar hur mycket kon rör på huvudet kan forskarna också skatta hur mycket hon har idisslat.

”Det vi inte kan mäta är hur mycket mjölk kalvarna dricker. Däremot se vi hur mycket som hamnar i tanken och kan utifrån det bakvägen räkna ut hur mycket energi kalvarna fått av mjölken.”

En svensk ko ger i genomsnitt ungefär 40 kg/dag, motsvarande 12 tusen liter mjölk på ett helår.

”Av det uppskattar vi att kalvarna, när de äter som mest, får i sig uppemot 16 liter mjölk per dag. Så länge ko och kalv går tillsammans går en ganska stor del av mjölken alltså till kalvarnas mage. Om man räknar på hela laktationsperioden är den mjölk vi kan sälja från korna i ko-kalv-gruppen ungefär 15 procent mindre.”

 

Motståndskraftiga, friska och tåliga kalvar

”Det man får för den mjölk som kalvarna dricker är en kalv som växer snabbare. K-a-n-s-k-e också en kalv som är friskare, för får man äta ordentligt blir man mer motståndskraftig.”

”Diarré och hosta är vanligt hos kalvar, men kalvar i försöket blir friska fortare och med mindre veterinärbehandling. Vi ser fram emot att få det bekräftat när vi får fram data från fler djur.”

Preliminära resultat pekar också på att såren som blir när man avhornar kalvarna läker mycket snabbare hos kalvarna i projektet.

”Vi kan konstatera att det varit väldigt få veterinärbehandlingar på kalvar som gått med sin mamma.”

Drivkrafter: hållbarhet och lönsamhet

Fokus i försöket är hur det påverkar lönsamheten på gårdarna och hållbarheten i livsmedelsproduktionen. SLU:s roll är vägledande. Forskningen syftar till att ge intresserade lantbrukare ett underlag som gör att de kan fatta väl underbyggda beslut.

”Varje lantbruksföretag är så litet att utrymmet för innovation och för att testa något helt nytt är ytterst begränsat. Stora bolag som Volvo och Ikea kan kanske betrakta 5 procent som riskkapital. En mjölkgård måste hela tiden se till att djuren mår bra, att människorna mår bra och att man kan ta ut lön. Där finns inga 5 procent att riskera”, säger Sigrid och fortsätter:

”Mitt eget driv i projektet är att se vilken, om någon, betydelse det har för kon. Får hon ett rikare och bättre, eller ett mer stressande liv? Gullar hon med kalven och glömmer bort att äta, eller blir hon mer aktiv även i andra beteenden?”

”Sen ser jag hur debatten utvecklas, och hur hållbarhetstänket integreras mer och mer i alla beslut som fattas. Om 20 år tror jag svensk mjölkproduktion måste kunna erbjuda detta. För vissa grupper av konsumenter blir det frågan som avgör om man har alls har mejerier i kosten. Så för mig finns det också ett engagemang i att svensk livsmedelsproduktion ska fortsätta vara aktuell, modern och uppdaterad.”

 

Övervägande positiv respons

Den initiala oron för kritik från branschen har visat sig obefogad. Projektet genererar väldigt mycket intresse, framför allt från lantbrukare som vill komma och titta. Reaktionerna i media är också mest positiva.

SLU:s i särklass mest spridda sociala media-inlägg var en film publicerad på hemsidan som genererat över 600.000 visningar. Kommentarsfältet flödar av kärlek och kommentarer i stil med ”sån mjölk betalar jag gärna 50 öre mer för per liter”, men det finns också många kommentarer som understryker att det ändå handlar om djur i fångenskap”, berättar Sigrid.

I samband med att SVT:s Uppdrag Granskning sände sitt reportage om Arlagården, gjorde Epstein och Nordegren ett inslag om KoKalv-projektet i sitt radioprogram. Samma dag som ’Arlagården’ sändes kom SVT till SLU:s försöksgård för att göra ett reportage om KoKalv-projektet.

”Jag var själv i lagården den dagen. Det kom en ensam journalist, som stannade i två timmar. ’Du kan väl bara berätta lite om projektet så får kameran rulla’, sade hon. Det blev ett positivt reportage, men det visste jag ju inte när hon var på plats”, erinrar sig Sigrid.

”När sådant här händer är det väldigt bra att ha Stiftelsen Seydlitz MP bolagen i ryggen. Styrelsen tryckte tidigt på att de ville ha en strategi för hur vi berättar om projektet. Vi lade mycket tid på det i början och det har vi verkligen haft nytta av.”

”Det är häftigt att se att de är så grundade i det här, att de förstår kommunikationsutmaningarna. För vårt projekt ska inte förstås som något fluffigt gullegull-projekt. Vi ställs ibland inför knepiga ställningstaganden. Ska vi t ex acceptera att vissa kalvar inte får tillräckligt med mat? Ska vi mata kalven då, och förstör vi systemet i så fall?”

Även kor har nämligen sina brister.

 

Övertro på det ”naturliga”

”När man sätter ihop kalv och ko är det precis som med människor. En del kalvar har en mamma som mår bra och är väldigt omhändertagande, andra inte, och kalvarna till de senare får kanske inte tillräckligt med mat. Många konsumenter tror att bara kalven får gå med sin mamma så blir allt jättebra – men alla mammor inte lika bra på att ta hand om sin avkomma.”

”Det finns en övertro i svensk kultur på att det som är naturligt också är det goda”, konstaterar Sigrid och sammanfattar därmed också varför forskning av det här slaget behövs.

 

FAKTARUTA: Så går det till

• Kalvarna får dia fritt under ca 4 månader.
• Korna mjölkas av en robot som känner av hur mycket mjölk som finns i de olika spenarna.
• Kalvarna har ett eget område, en kalvgömma, där de kan äta, vila och leka.
• Kor och kalvar kan träffas i kontaktytan.
• Korna kan också vila i en avdelning utan kalvar.
• Både kor och kalvar bär sensorer som mäter deras aktivitet, samtidigt som de observeras av forskarteamet.

Slutsatser så här långt

• Skötselsystemet fungerar.
• Både mjölkningsmaskinen och kalven får mjölk.
• Kalvarna växer i genomsnitt 1,3 kg varje dag – jämfört med kontrollkalvarna som växer 0,9 kg/dag.
• Korna ger ungefär hälften så mycket mjölk till roboten som andra kor, men det är stor variation mellan kor.

Fortsättning följer

• I slutet av projektet kommer kvigorna som föds nu att följas i sin egen första laktation.
• Efter det görs även en analys av ekonomi och klimatpåverkan med denna typ av system.